Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231’
befunne mig mitt i en skummande fors... Men här vill jag
icke ligga längre. Jag måste resa på mig och söka rätt på mitt
kompani.
Han försökte att göra en rörelse för att stiga upp. Samtidigt
kände han en förfärlig smärta i ena benet. Han kunde icke
röra det. Benet var som förlamat. Och i det tunga huvudet
brusade och dånade och värkte det.
Då kom det för honom som en blixt: Jag måtte ha blivit
sårad, måtte ha stupat i drabbningen. Ja, så är det.
Ah!... Nu minnes jag.
Han försökte samla sina tankar. Först var allting dimmigt,
fantastiskt likt ett skuggspel. Så blev det klarare.
Han kom ihåg att han vid slagets början stått framför sitt
kompani och sett Pappenheims rytteriregementen likt ett
väldigt dammoln rusa an. Så såg han Tilly med sina infanterister
rycka fram. Kanonerna dundrade, krutröken virvlade, marken
skalv... Så blev allt stridsbuller och brak, larm och skrik,
jämmerrop och svordomar och han fann sig i spetsen för sitt
kompani, ursinnigt kämpande mot en övermäktig kejserlig hop.
Från alla håll sköto röda blixtar fram. Skotten knallade utan
uppehåll. Pikarna glänste. Pamphuggen veno mot hjälmar och
bröstharnesk. Dammet torkade struparna. Han mindes att han
och hans män blevo tillbakaträngda över ett dike bakom
vilket de fattade posto.
— Men icke blev jag sårad då, icke sedan häller... några
skråmor blott. Men varför ligger jag då här och kan icke röra
mig? Och varför känns mitt huvud så tungt och värker så
förfärligt?
Han suckade djupt.
— Vad är det för besynnerliga ljud som jag hör? Det måste
vara någon sårad som ligger här bredvid mig, fast jag ej kan
se honom. Kanske någon med sönderskjutna ben, en kula i
magen eller ett pikstyng i bröstet. Men det hörs så besynnerligt
nära mig ... Och jag kan icke se någon .. . Store Gud! Det är
ju jag själv som suckar!...
Kapten Lars kände en isande kallsvett på sin panna, slöt
ögonen och förlorade medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
