Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238’
kämpen, som ännu ingen man druckit under bordet, blir
ru-sig av några droppar vin, faller tungt ned på den döde
kroatens bröst och somnar.
Han vaknar snart. Huvudet känns ännu tyngre och stanken
från liket är olidlig. Han måste söka komma bort från det
och till sin buske, där det nu finnes litet skugga.
Och han kravlar sig åter stönande i väg.
Då han hunnit halvvägs, fem steg, måste han lägga sig ned
för att vila. Och för att få krafter tar han locket av flaskan
och dricker en klunk.
Men vad nu?... Är det inbillning? Han tycker sig höra
något. .. Det dånar i marken. Det låter som hästtramp. Och
nu hör han också röster.
Han skymtar en utsikt till hjälp, till räddning. Hoppet att
få återse sina barn, sin gumma, sin gård, att än en gång få
stå framför sitt kompani och föra det an mot fienden vaknar
åter i hans bröst. Åh, livet är skönt; men döden är förfärlig!
Han är nära att ropa. Skriket ligger redan på hans tunga ...
Då hejdar han sig plötsligt.
Tänk om det vore marodörer eller kroater eller kyrassiärer!
Han skulle få utstå alla helvetets marter till hämnd för det
lidna nederlaget, öron och näsa skulle de skära av honom.
Hans friska ben skulle de också krossa. De skulle hänga upp
honom vid fötterna i närmaste träd. Och sedan skulle de
tända eld under hans värkande huvud och bränna honom till döds.
Förskräckelsen jagar hans smärtor på flykten.
Men om det vore svenskar!...
Hästtrampet kommer närmare men han kan ingenting
urskilja.
— Store Gud, om det vore svenskar! Då skulle jag ropa
och de kunde höra mig. Men varför synas de icke?
Kapten Lars är ytterst otålig.
Plötsligt ser han på slätten en skara ryttare som han
igenkänner tillhöra Smålands regemente. En officer med blonda
knävelborrar rider i spetsen.
Knappt har kapten Lars fått syn på dem, förrän officeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
