- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
277

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277’

Ett vimmel av masker och kostymer rörde sig i rådhusets
stora praktfulla salar. Endast några få officerare och
studenter voro, likt Stjernstråhle och Hjelm, omaskerade.

Rummen voro festligt smyckade på bästa sätt. överallt
kring väggarna hängde dyrbara gobeliner, brokader, fanor.
De mindre voro genom lysande kläden, som hängde ned från
taken, avdelade i flere små krypin.

— Nu ska vi skaffa oss var sin flicka. Sedan träffas vi här
och bjuda våra damer på ett glas vin, yttrade Stjernstråhle till
sin kamrat och pekade på en vrå.

— Hugg dig någon skönhet! Jag stannar här och tittar på
så länge, svarade Hjelm.

Stjernstråhle försvann och strax därpå syntes han i vimlet
dansande med någon smalmidjad, mörkhårig mask.

Hjelm promenerade omkring och beskådade de dansande.
Själv kände han ingen lust att deltaga. Inga kvinnoögon
kunde dåra honom, ingen smal midja, ingen skälvande barm
locka honom. Sedan Gretchens försvinnande hade han förlorat
mycket av sitt förut sorglöst glada umgängessätt. Nu trivdes
han bäst ensam, hälst på hästryggen, ridande i skymningen i
galopp genom mörka skogar eller över ödsliga hedar eller
också i stridens vildaste tummel, kämpande för livet. Då kände
han att han levde. Men i sällskaper gick han som en enstöring,
tyst, sluten. Intet intresserade honom. De ystraste skämt
lämnade honom orörd.

— Usch, en sådan döddansare! tänkte de unga flickorna.

Och Hjelm lät dem förbliva i den tron.

Därför blev han ytterligt förvånad, då han plötsligt
kände en mjuk hand i sin. Han vände sig om och upptäckte vid
sin sida en ung flicka klädd i violett domino och
sammetsmask i samma färg.

— Vad vill den där jäntan? Är hon så ivrig efter att dansa
att hon själv springer omkring och söker kavaljerer, tänkte
Hjelm missnöjd.

Och han sökte draga sin hand ur hennes, men dominon höll
honom kvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free