Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280’
— Bagatell, monsieur, svarade denne. Jag ville själv rymma
och vad var då naturligare än att jag även hjälpte syster
Cecilia ... förlåt, er fru, som under min svåra sjukdom vårdat
mig lika ömt som om jag varit hennes bror.
— Visserligen, men i alla händelser ha både Cecilia och jag
er att tacka för vårt livs lycka... Och låt oss nu tömma en
bägare i glädjen över att vara tillsammans!... Sedan måste
ni en av de närmaste dagarna göra oss ett besök.
— Det skall jag visst, svarade Hjelm.
När han såg dessa två unga, lyckliga människor, kände han
åter stynget i sitt hjärta.
All världen får vad den drömmer om, blott du blir utan!
En stund sutto Cecilia, Heinrich och Hjelm i angenämt
samtal. Så togo de två förstnämnda avsked, sedan Hjelm ännu
en gång måst lova att inom de närmaste dagarna göra dem
ett besök.
Han gick tillbaka till sitt hörn, där han satte sig, ensam med
sina drömmar. Från salen trängde ljudet av musiken, sorlet
och dansen svagt in. Men han kände intet begär att återvända
dit ut och deltaga i festen.
Länge fick han dock icke sitta ostörd. Rätt som det var kom
Stjernstråhle inrusande. Denne såg ytterst glad och uppspelt
ut. På kinderna brann en livlig rodnad, ögonen lyste av
skälmaktig glädje och munnen log sitt lyckligaste löje.
— Om du visste, vilken gudomlig flicka jag träffat på!
utbrast han, i det han kastade sig ned på bänken bredvid Hjelm.
— En figur, smidig och fyllig på en gång, välväxt som
tillhörde den jaktens gudinna, en midja, smal, så att jag kan fatta
om den med mina händer; de mjukaste armar, de minsta
fötter...
— Och ett ansikte strålande vackert. Ty du har väl även
fått kasta en blick bakom den skönas mask? avbröt Hjelm.
— Nej, det har jag icke ännu, mumlade Stjernstråhle.
— Hur kan du då veta att hon är gudomlig?
— Det är jag säker på. Fullkomligt säker.
— Naturligtvis... Men du skulle kunna bliva lurad, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
