Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300’
Kungen hade gissat rätt. Den eländigt klädde, krokryggige
bonden var Benranglet.
Denne hade icke väl hoppat av hästen förrän han sprang in
i närmaste stuga och ropade:
— Den sämsta arbetsdräkt ni har, och så en flottig hatt och
en lång stång.
— Hä!.., Va! mumlade bonden, som med sin hustru, en
halvvuxen dotter och några snoriga ungar satt vid matbordet
och sörpladé i sig en tunn puré på rovor och klimjöl, medan
några höns och en mager griskulting spetade omkring på
golvet.
Sex par runda ögon stirrade på främlingen och alla
munnarna stod på vid gavel. Halvvägs mellan näsorna och bordet
hängde de fyllda träskedarna.
— Jag behöver en smutsig arbetsdräkt, en hatt och en lång
stång, upprepade Benranglet.
Bonden, kärringen och ungarna bara stirrade och gapade.
— En arbetsdräkt! Begriper du icke, bondkanin?
Intet ljud utom sörplandet från ungarna, vilkas skedar nu
hunnit till munnarna.
Då grep Benranglet fatt i bonden, lyfte upp honom från
stolen och drog av honom rocken.
Ungarna till att skrika, kärringen till att skälla, flickan grät,
hönorna kacklade, tuppen gol och griskultingen pep »nöff,
nöff», men bonden stod endast och såg dum ut.
Då kastade Benranglet en blank dukat på bordet.
Genast förändrades situationen. Det glänste till i bondens
slöa ögon, griskultingen upphörde att pipa, tuppen att gala,
hönorna att kackla, flickan att gråta, ungarna att tjuta, men
kärringen skällde ännu. Dock icke nu längre på Benranglet utan
på sin herre och man.
— Du har då i allan din dag varit ett nöt, Petter August,
skrek bondens äkta hälft. Begriper du icke att generalen vill
köpa dina smutsiga kläder.
Och kärringen störtade upp, gav sin man en puff så att han
damp ned på en bänk och drog hasteligen av honom byxorna.
Träskorna tappade han av knuffen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
