Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321’
Adolf och få veta utgången av vår beskickning. Donnerhölle,
ett sådant slag för kejsaren!
Några minuter senare sutto de två officerarna i sadeln på
väg till den svenska hären.
En stund efter sedan han givit befallningen åt greve
Eberhard, trädde Wallenstein ut ur sitt privata rum. I den
närmast angränsande salen befunno sig endast två officerare, som
höllo vakt vid dörren, men i de yttre salarna voro en mängd
praktfullt klädda officerare, kammarherrar, pager samlade. Så
fort Wallensteins mörka skepnad visade sig, tystnade
samtalssorlet ögonblickligen och alla bugade sig djupt.
En kammarherre närmade sig Wallenstein.
— Vad är det? yttrade denne.
— Hertiginnan frågar om hon kunde få ett samtal med ers
höghet.
— Jag har icke tid. Säg henne att viktiga
statsangelägenheter brådska, svarade Wallenstein.
Kammarherren bugade sig och skyndade bort.
Wallenstein fortsatte sin rond genom salarna.
Dessa voro ytterst praktfullt inredda. På väggarna hängde
dyrbara gobeliner, brokader och tavlor, av vilka många,
målade av de förnämsta artister, föreställde hans egna bragder
och stundom honom själv som segrare, dragen av solens hästar
och med morgonstjärnan strålande över sin lager-krönta
panna.
Sedan han passerat ännu några rum, kom han åter till en
avskild våning; utanför en dörr, nästan dold av tunga
draperier, stodo ett par lakejer. Dessa voro spanjorer och klädda i
dyrbara spanska dräkter. Tysta bugade de sig och öppnade
dörren. Wallenstein steg in.
Rummen voro här mindre och inredda i morisk stil. Allt
tillkännagav en förfinad lyx. De föreföllo som enkom
inrättade för en kvinna.
Wallenstein ringde på en liten silverklocka, som stod på ett
marmorbord. En gammal spansk duenna visade sig.
21 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
