- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
342

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342’

— Ja, sannerligen. Så är det. Nu känner jag igen mannen
och erinrar mig hela historien, utropade kungen häftigt.

Fångens ansikte blev vitt som lärft.

— Jaså, din skurk, du har äntligen blivit fångad. Nu skall
du få ditt välförtjänta straff, vände sig Gustav Adolf häftigt
till honom.

Silva segnade ned på knä.

— Nåd!... Nåd! ers majestät!... Det var icke jag, som
var upphovet till förräderiet. Jag blev lockad av de andra.
Jag ångrade mig djupt sedan, men vågade icke stanna kvar i
lägret.

— Ja, det tror jag nog, att du icke vågade stanna kvar. Men
att du blev lockad, det ljuger du, liksom när du uppgav ditt
namn.

— Nej, ers majestät! Jag svär vid madonnan och alla
helgon ...

— Tyst!

— Nåd, ers majestät. Vid alla helgon ...

— Tyst! säger jag. Stig upp och svara på mina frågor. Om
du möjligtvis kan få nåd eller ej, det beror helt och hållet på
dig själv.

— Jag skall göra allt, vad ers majestät begär, stammade
Silva.

— Gott. Svara då sanningsenligt på vad jag frågar dig om.
Men befinnes du ljuga, blir du ögonblickligen utan
barmhärtighet hängd. Förstår du?

— Ja, mumlade Silva.

— Säg mig då om någon proviantfora med åtföljande
kreatursdrifter under närmaste tiden väntas till Wallensteins läger?

— Därom vet jag intet, ers majestät.

— Jaså, du vet intet...

Kungen betraktade honom några ögonblick.

— Kanske han verkligen talar sanning. Kanske han ej
känner något därom. Det skulle ju kunna vara möjligt... Men
jag tror det knappast. I alla händelser skall jag väl försöka
klämma fram sanningen, om den också sitter aldrig så djupt
inne, tänkte Gustav Adolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free