Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VI. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360’
egoism, hans fullkomliga likgiltighet för människoliv utom
hans eget, som komma honom att dröja kvar i det längsta. Och
jag är alldeles övertygad om, att han hellre låter varje man i
sin armé gå under av sjukdom och hungersnöd än han drager
sig tillbaka. Och stannar ers majestät likaledes kvar, blir det
ju både hans och vår undergång.
Kungen svarade ej utan fortsatte tankfullt att gå fram och
tillbaka med armarna på ryggen.
— Men ers majestät är ju en mild och barmhärtig herre,
återtog Oxenstierna. Är det väl möjligt att ers majestät utan
att hjärtat blöder kan åse allt detta tilltagande elände. Hären
blir ju alldeles förstörd, och vad skall väl bliva av Sverige utan
hären? Jag besvär ers majestät på det innerligaste att för Gads
och Sveriges, för den protestantiska sakens och sin egen skull
draga hädan.
— Jag har även själv tänkt därpå, yttrade Gustav Adolf
långsamt.
— Nå, Gud vare lovad. Må ers majestät göra det så fort som
möjligt!
— Men först vill jag likväl genom en stormning söka
intaga Wallensteins läger och fördriva honom därifrån. Kanske
skall jag med ett slag kunna tillintetgöra honom.
— Storma Wallensteins läger! utbrast Oxenstierna både
häpen och förskräckt.
Gustav Adolf nickade jakande.
— Men detta läger är ju ointagligt.
— Det är det vi skola se.
— Jag försäkrar ers majestät, att det är så gott som
ointagligt. Alla generalerna ha sagt mig det. Lägret ligger ju
starkt förskansat på en vidsträckt höjd, behärskande slätten åt
alla håll. Åsen är så brant att en ensam vandrare på de flesta
ställen endast med möda kan taga sig dit upp. Huru då hela
regementen, hindrade av förhuggningar, utan skydd utsatta för
muskötelden; huru då kunna ditföra kanoner. Jag tror att
hären vid ett sådant företag skulle löpa den förskräckligaste fara.
Nej, huru mycket bättre då att i god slagordning avtåga, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
