Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374’
— Livet! Åh, det klara vi nog. Men värre blir det med de
sköna gässen.
— Ja, det är bäst att vi kasta dem ifrån oss, så springa vi
lättare.
— Kasta gässen ifrån oss. Är du galen pojke. Det gör jag
aldrig.
— Nå, då måste vi förskansa oss.
— Nå, välan! Men var?
— Här i stugan till exempel, yttrade Hjelm och pekade på
ett hus som tycktes öde. Mot stugan!
— Låt gå! kommenderade kapten Lars.
Och med en väldig fart störtade de tre svenskarna in i
stugan, vilkens dörr de genast tillstängde.
Ingen varelse fanns i huset utom en gammal åttioårig käring,
och en svart katt. Då gumman fick se de tre främmande
soldaterna komma inrusande, blev hon så förskräckt att hon gav
till ett gällt skri, höjde armarna över huvudet och pladask föll
i golvet. Hon dog på ögonblicket av slag. Den svarta katten
tog saken något lugnare. Men sedan han fräst några sekunder
fann han för gott att ta till reträtten genom en glugg.
Raskt stängde de tre svenskarna dörren och barrikaderade
den med allt av möbler de kunde komma över.
— Så fort någon sticker fram näsan, skjuta vi
ögonblickligen ned honom! kommenderade kapten Lars.
— Var lugn, kapten. Vi skola icke bomma, svarade
kamraterna.
Nu hördes böndernas dån på porten. Liarna, pikarna höggo
i plankorna, påkarna dängde, men porten var stark; i dessa
krigiska tider var det bäst att ha en sådan av gott virke —
reglarna voro bastanta, barrikaden fast, och förgäves
ansträngde sig bondhopen att bryta upp den.
Slagen tystnade då de insågo det fåfänga i den manövern.
— Pass nu på, snart ha vi dem vid fönstren, manade kapten
Lars.
— Gott, kapten, vi ska späcka deras grova skinn, så de bli
nöjda.
De tre svenskarna väntade att vilket ögonblick som helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
