Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant - VIII. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan morgonen därpå måste han och hären lämna staden.
Fienden gav honom ingen ro. Hur mycket drottningen än bad,
kunde han icke dröja.
Han beslöt att kvarlämna henne i staden under stark
betäckning. Vid avskedet kallade han därför stadens rådsherrar
till sig och i det han visade på den gråtande drottningen
yttrade han till dem:
— Jag överlämnar härmed i eder vård det dyrbaraste jag
äger på jorden, min älskade drottning.
... I veten, gode herrar, att allting är förgängligt, att
allting äro underkastade växlande skiften, framför allt kriget,
detta människorna för deras ondskas skull ådömda plågoris.
Snart nog kan också jag träffas av olyckan, kanske av döden.
Om detta skulle vara Herrens vilja, så bevisen min älskade
maka samma trohet och tillgivenhet, som I alltid haven
ådagalagt mot mig.
Rådsherrarna svarade högtidligt: Vi lova det ers majestät.
Därpå vände sig kungen under djup rörelse till drottningen
och slöt henne i sin famn. Han såg ovanligt allvarlig ut, tryckt,
liksom anade han det öde, han gick till mötes.
Han lösgjorde sig ur den gråtande drottningens famn, steg
i sadeln och sprängde efter de borttågande trupperna.
VIII
I DÖDENS TÖCKEN
I en bondstuga i den lilla byn Menchen, en halv mil söder
om Lützen satt en ung flicka och grät. Det upplösta blonda
håret flöt ned över hennes axlar och rygg. Hon låg framstupa
över ett bord med händerna för ansiktet och snyftade. En
bondkvinna gick sysslande omkring i rummet, och på golvet
satt en liten tre års pilt och betraktade med stora ögon den
gråtande flickan.
— Men se så lugna sig, snälla fräulein Gretchen! Det kanske
ingenting blir av, yttrade bondkvinnan sävligt, medan hon
satte fram några tallrikar med mat på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
