Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skriket tystnade och tre karlar kravlade sig upp på
landsvägen.
— Ä dä, Engström så hjälp mej för jössu
namn, hördes skomakarns röst.
— Va ä du för en jävel, som lägger dej i
andras affärder, skreko de båda andra som med
en mun. Kom an bara, för här har du gossar, som
inte ä rädda för ett år på Långholmen!
Jag vill inte heller berätta vad jag svarade,
jag nästan skäms för det själv. Men det hade
den effekten, att de skulle till att rusa på mig.
Jag retirerade något och höll spanska röret
färdigt, men jag hade inte behövt det, ty båda satte
sig i isgatan och det lät, som när man välter ett
par mjölsäckar från ett lass. De hade inga broddar
och voro således hjälplösa. De började läsa böner
där de sutto, och det var böner, som inte skulle ha
passat i alla kyrkor, det.
— Snälla söta Engström, för jössu namn följ
mej hem, di håller på å alldeles fördärva mig.
— Gå på bara, skomakare, så går jag emellan
er och de här gossarna!
Emellertid hade de lyckats komma på fötter
och sökte slå en försiktig kana fram till mig
under det de frikostigt lovade att hacka mig till
korv.
— Jag behövde bara peta till dem med käppen
helt litet för att de skulle kapsejsa igen och så höllo
vi på ett par gånger, tills en slog skallen i, så att
jag trodde den spräcktes. Då lovade jag dem
smörj, om de inte höllo sig lugnare, och det
tycktes hjälpa, fast de förespeglade mig en ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
