Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Agust. Men kamraten, si dä — dä går inte
för sej — — —
— Vaffaen nu då? Bet your life! Vi har
seglat ihop i fyra år, å här ä dä ja som
bestämmer — — finns dä inte plats! Vi kan knyta oss
i hörn om de kniper — men dä behöver vi inte.
Söderbom ä ju borta, å hanses plats ä ledi —
— hick — full, sa hon! Då skulle hon sett
honom i går, å för rexten ä ja lika full. Så dä skulle
vara en pik åt mej, förstår ja. Go on bara, hon,
ja förstår ett gott skämt. Hörru Sjöblom, ta du
Söderboms koj — ja ska säja henne, att Sjöblom
ä van å handskas mä fruntimmer utå alla kulörer
å sinnelag — di blir spaka som lammungar inom
fem minuter, dä proberat —
Men nu gick det för långt. Nu rann Kristins
gallblåsa över.
— Gå eran väg bägge två, såna där sjöbusar
behöver ja inte ge hus åt, kan ha bå lus å annat,
å vore Söderbom hemma, så stoge I inte här å
va oförskämda. Dä va Söderbom som sa att ja
skulle ta imot Agust, å dä kunne väl ha vart så,
men när han ä full å kommer dragandes mä en
likadan fyllehunn, så säjer ja ifrån. Ge er i väg
bara, busar, sjöbusar! skrek Kristin. Å jejenamej,
tocket folk!
August Karlssons ögon uttryckte ett par
sekunder den mest oförställda förvåning. Sjöblom
gapade mellan hickningarna. Han hade inte sagt
ett ord än, bara stått och flyttat kroppstyngden
mellan klackar och tår.
— Sa du sjöbusar, å lus sa du, jäkla käring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
