Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubbar, som voro vana att träffa varandra för att spela
kort. De hade inte nästgårdsväg till varandra,
men de hade landåer och små skarpsprungna
smålandshästar. En var hovpredikant — han drack
alltså toddy och vin och brännvin. En annan var
bergmästare och var en stor man i Småland. Den
tredje var kapten och hade varit med i finska
kriget. Han var jägare och fiskare och han brukade
ro ut i Solgens vackra sjö och bo på en ö där —
ligga och sova på en häll som han gick och stod.
Han hade för resten varit god vän med Johan
Ludvig Runeberg, som var också han en väldig
jägare. — Och så höll jag på att glömma en annan,
en fjärde, en gammal jämbörding, som också hade
varit med i finska kriget. Han satt hemma på sitt
gods klädd i vadmalskläder och spelade harpa,
vackert och musikaliskt, och var för övrigt
socknens ackuschör. Jag minns en dag då vi unga —
jag kom med på sladden — men jag var glad att
få leka med — vi voro på fotvandring och kommo
till den gamle harpspelarens och ackuschörens
gods för att övernatta där. Vi fingo gå i
procession in i hans kammare, och han lade händerna
på våra huvuden och välsignade oss. Han var nitti
år gammal — och hans gamla hustru satt
bredvid och konstaterade faktum, vit i huvudet och
vacker i ögonen och förvånande sig över den nya
tiden som kom in i de gamla rummen med oss
unga.
Alla dessa gubbar voro bortåt nitti år och
brukade träffas sedan någon generation för att
spela kort. Då kom bergmästaren med sin gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
