Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon brakade se på honom ibland och fråga:
»Trött nu? Å, hvad jag har pratat om mig
själf!»
»Ni kan aldrig tala mig trött och inte er heller
på länge. Kan ni inte förstå, att ödet fört mig hit
just nu för att jag skulle få höra — ni få tala?
Vi måste naturligtvis träffas en dag.»
Han var allvarligare; i många afseenden djupare
intelligent än hon, och hon njöt af att låta hans
blickar tränga ända in på bottnen af hennes själ.
Han ordnade väl ej direkt hennes begrepp, men han
gaf dem mål och led, och alla de vaga drömmarna,
de sjudande, längtande känslorna letade han varsamt
fram ur deras skrymslen, där de gömt sig som
mörk-rädda barn. Han manade ut hela hennes sjuka,
förkrympta idévärld att räta sig och bli sund och
kraftig i sommarens härliga solsken, och likväl var
han ej själf glad. Det slog henne nu, hvad hon
hela denna första tid egentligen vetat litet om honom.
Han hade säkert ej dolt sig med flit, men de hade
båda gått upp i vården om henne; och hon njöt än
egoistiskt af de tusen, tusen hågkomsterna från sitt
»uppvaknande».
Efter några veckors samvaro visste de, hvad de
blifvit för hvarandra, och det var sorg för dem båda,
att de måste vänta med giftermålet, mest dock för
henne, som aldrig tyckte sig kunna få hemfrid annat
än i eget bo. Men de måste arbeta sig till sin
lycka, eljes skulle fattigdomen ge portförbud.
Hon skulle under vintern vistas i sin bror
Ruperts hem för att hjälpa svägerskan med barn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
