Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vi älskat högst, ha vi nått längst. Jag var
hvarken stor eller god, när du lärde känna mig,
endast en grå puppa, men inom den fanns fjärilen.
Och hvar gång den nu flyger mot solen, tar den
din själ med på färden. Mera kan jag inte göra
för dig.» Lägre, med slocknad glöd i stämman,
hade hon tillagt: »Men ibland känner jag det, som
vore jag dig i stället en allt for tung börda, och
då tycker jag, att det enda goda jag kan göra för
dig är att gå — gå för att aldrig komma tillbaka.»
Han nästan gömde henne i sin starka, breda
famn och kysste pärlband kring hennes ansikte.
Med blicken fuktig af rörelse hviskade han:
»Går du, tar du min framtid med dig, själfva nerven
i mitt arbete är du. Kastar du nu bort mig, gör
du hela min tillvaro till en död mans. Du är det
käraste jag äger, och hela min sträfvan är att göra
dig lycklig.»
Nu log Elsa Maria. Vid minnet af hans
trofasta blick, hans djupa, varma tonfall måste ångesten
vika inom henne som en obefogad spökrädsla. Gud
vare lof; hon hade fått komma ut i ljuset igen!
Hvarför hade hon tviflat? Han var trött och
utarbetad, men han älskade henne.
Hon ville så gärna taga del i hans verksamhet,
men detta afvisade han alltid otåligt; hon ville att
de skulle bli annat och mera för hvarandra än tvenne
älskande dårar, men han tycktes nöjdast så.
Hur hon längtade efter att få dela lifvets allvar,
dess bårda strid och dess okufliga ansvar med honom.
Hon drömde om ett litet, litet hem i den stora världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
