Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla och en hvar: »Mitt eget barn!» Å, då fanns
det ännu väg for henne!
Men hon hade aldrig fullt förstått Börje
Gunnars-sons mening, aldrig uppfattat hans dämpadt glödande
ord så. Nu önskade hon, att detta berott på hennes
eget lidelsefulla, misstänksamma temperament, och
hon sänkte sig gärna i sina egna tankar för att få
höja sig en dag i verkligheten, höja sig till den
ståndpunkt, där hon alltid satt sitt kvinnliga ideal
som hustru och mor.
Lalla låg tyst och såg på henne, allt efter som
hon såg, blef hennes min andaktsfullare. Hon knäppte
ihop händerna som hade hon sett in i en helgedom
och bad: »Gud, gif henne Du, det enda hon är skapad
för, och låt sedan din tjänarinna fara i frid!»
Börje kom dagligen, icke för att det direkt
be-höfdes, men han trifdes i det lilla hemmet, njöt af
Elsa Marias vakna intelligens och ännu mer af hennes
oemotståndliga, sprittande liflighet, hvilken nu ej
var så sällsynt.
Han hade aldrig det intrycket, att han kom till
ett dystert sjukläger, där man väntade pä döden,
ty Lalla älskade att ha gladt och ljust omkring sig,
och Elsa Maria gick därför ej mörkklädd och tyst,
ängslig för minsta buller, for hvarje ljud från världen
därute, tvärtom, allt i det lilla gröna huset var sig
likt utom att Lalla ej mera själf pysslade med
något, utan låg där stilla och blid mot sina hvita
kuddar.
Hon ville, att Elsa Maria skulle gå ut dagligen
och föreslog doktorn att taga hennes »lilla envising»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
