Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadsgods i mina bekantas salonger. Jag kan . . .
Nej, och tusen gånger nej, det år själfbedrägeri —
jag kan det inte.
Framför mig på bordet står en bukett. Hans
nyårshälsning, där ligger också en bok: Paul Lange
och Tora Parsberg; han har skänkt mig den och
strukit under: »Livet er ikke liv, for det för
indhold. Derfof soger jeg til dig.»
Jag förstår, och jag förstår icke, hvarför Börje
just där satt sitt index, och jag plågas af ovissheten.
Om allt nu kunde bli helt och godt emellan oss,
tror jag, att mitt agg mot det förgångna skulle
smälta bort, men den kärlek jag dagligen och
stundligen möter, ger mig ej lugn.
Om jag ej själf en gång ägt och gifvit det
bästa, om jag ej då lärt mig skilja på känslornas
guld- och silfvervärde, skulle jag kanske tro, att min
rätta stund först nu vore kommen, att den längtan,
som bränner mitt blod, den oro, som flackar inom
mig likt en ljuslåga i starkt drag, att detta var
kärlek. Men det är det ej, jag vet det, och jag
skall ha det hänsynslösa modet att skrifva ned hvad
det är, skrifva det så, att det i sin brutala
naturalism måtte skrämma mig bort hvar gång jag minns,
att här i min tankebok står det:
Det är reflexrörelsen, den sinnets motoriska nerv,
som kittlas till funktion, därför att den en gång
lefvande viljan och lusten voro så starka, att de nu
återverka som en slags dubbelgångare.
Om jag aldrig träffat Sven Bryde, aldrig fött
hans kärlek, denna eldhärd af känslor, skulle tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
