Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef min fru mor på Häringe och låg där i barnsäng
efter min enda bror Axel Horn, hvilken blef född den[1]
på Häringe. Och strax därefter drog min mormor ifrån
oss och till Preussen, och såg hon aldrig mer min fru mor
sedan.
Och vi blefvo sedan den vinteren öfver på Häringe
allt intill om våren.
Anno 1631 uti april månat fick min fru mor bref,
att hon skulle komma ut till Tyskland till min herr far till
armén, det hon ock strax gjorde. I samma måna tog
hon min lilla bror och mig med sig och steg till skepps
i Elfsnabben. Och alla både henne, att hon skulle lämna
oss barnen hemma i Sveriget, men hon ville intet, utan
sade, att hon ville nu gärna fägna sin man med sina
tu barn. Ty tog hon oss båda med sig och seglade så till
Tyskland med oss och landsteg vid Wolgast, och där kom
min herr far emot henne och tog henne och oss med sig
till armén, som då låg uti Neumark.
Och unte då Gud mig den stora lyckan, att jag hade
både far och mor, men så varar det inte länge, att den
fattige har något, utan det blir snart allt. Rätt så gick
det ock mig, ty min svåra lycka lät strax se, att inte är
vankelbarare och ostadigare än hon, och att en människa
intet måtte bygga på henne, ty som bäst hon upphöjer en
människa som aldra mest, så är olyckan aldra närmast
och störst. Och så har min underliga lycka lekt med mig
såsom en fisk med en krok och vet inte däraf, förrän han
är fången.
Allt så har ock min svåra lycka gjort med mig
och handlat mycket underlig med mig i alla mina dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
