- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
98

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och var jag den barnsängen så utkommin, att om
jag log, så log jag att barnen vore döda, sang jag, så
unte jag min mor ingen ro, och såg jag surt ut hemma,
så sade de att jag ville bitas, så att jag inte själf väl
visste, hvad jag skulle taga mig före.

Och inte tordes jag klaga min nöd för min
mormor, ty jag var rädd, att det skulle bli värre för mig,
och drog det så för mig allena. Och var det mig
en så svår tid, att om icke Gud då såväl som alltid har
tröstat mig och hållit mig ved tålamod, så har jag rätt
måst förgåtts.

Och en afton heller 2 därefter, satte fru Ebba sig
i min styfmors kammar ved hennes säng, och jag satt
bakom henne. Sade hon åt mig: ”Si, sitter du här inne,
och Cruusen står där ute. Hvi går du icke ut till honom,
som du inbillar dig så mycket om?”

Därpå jag svara: ”Han kan väl stå mig förutan i dag
såväl som alltid, och han I inte mycke hört mig tala
om honom hvarken ondt heller godt. Och är han god
nog åt den honom behagar, och kan han väl få så god
jungfru som jag, och jag så god man som han.”

Då svara fru Ebba: ”Ja, du må inte tänka, att
du ändå får så god man, som Cruusen är. Han har
alltför godt sinne åt dig, ty dig är spådt, att du skall få
en så ond man, att han skall slå dig hvar dag, och I sku
lefva ihop som hund och katt, och därtillmed en så
fattig man, och när I hafva ätit den ena biten, så sku I
inte veta, hvar I få den andra, och en sådan stor
eländighet skall vara med er båda, att du inte tror. Och
jag vet, det läre så gå dig, efter du inte ville hafva
Sparren.”

Då svara jag: ”Då har det först gått an! Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free