- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
122

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1648: aug.—1649: nov.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i detta fallet väl emot mig och låt dina heliga änglar
ledsaga oss både bort och hem!

Och finge vi samma afton motvär, och det blåste
mycket hårdt, och vi måste lofvera, Ty blef jag så
hjärtelig sjuk både af sjön och af annat, som mig gjorde
sjuk, att jag inte hvarken kunne äta heller röra mig.

Och lofvera vi så länge, att vi finge in södra udden
på Öland; att vi komme honom förbi. Så lät min kära
man skeppe segla inom udden, och kasta vi den 17
ankar ved Öland om aftonen och låge om natten för ankar.
Och då lät jag värre än om vi har seglat, så att min man
inte visste sig någen råd med mig, utan den 18 lät han
sätta mig på slupen, och drog vi till lands till Öland, där
vi vore intill den 20. Och tordes jag aldrig gå in i
någen stufva, ty jag ville strax omkull.

Den 20, rätt som sol gick opp, finge vi vinn; ty
satte vi oss på slupen och droge strax på skeppet. Och
ginge vi samma dagen till segels och hade god vinn den
dagen; men den 21 finge vi en hufvuflygande storm och
tvärt emot, att vi måtte lofvera intill den 23 i den stora
stormen. Om aftonen sent så kasta vi ankar under
landt-Rügen ved Jasmunt, och rede vi där för ankar den
natten, och vädret låg ända på landet. Och var det en
skräckelig stor storm den natten, att det skeppet flög, så
att ingen kunde dura[1] därpå heller röra sig; och måste
di den natten kasta 2 gånger nya ankar ut, ty ett kunne
inte hålla, utan skeppet drog in åt landet. Därföre
måtte di kasta flera ankar ut. Och var jag så utur viset
sjuk, att min kära man var rätt rädd, att jag skulle fara
illa och inte så brådt kunna komma mig före igen.

Efter jag var så mycket sjuk och af mig kommin,


[1] Slumra in för en stund. (Rietz, a. a.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free