Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
“Gipsaftryck efter naturen, så sågo de ut, då de kommo
till mig.“
“Hvilka de?“
“De turkiska soldaterna naturligtvis. Turkiska soldater,
som blifvit tillfångatagna af montenegriner. De knipsa alltid
näsan af sina fångar och låta dem sedan gå.“
“Direkt till er?“
“Ja, till hvem eljes? Mina guttaperkanäsor äro utan
all konkurrens. Så här sågo det ut, sedan jag fått hand
om dem.“
Och han visade en bunt fotografier af unga, ståtliga
karlar, i hvilkas ansikten intet spår af misshandeln stod att
uppvisa, och som erbjödo en behaglig kontrast mot de gri-
nande gipsmaskerna.
“Men hur fäster ni dem?“
“Vid framtänderna, om sådana finnas kvar. Eljes med
glasögon. Ni skulle se mina gossar bara. Att höra dem
snyta sig är en fröjd för gudar . . . Men här skall jag visa
er en person, som är en verkligt stor man.“
Han räckte mig en fotografi af en herre med en ame-
rikanares utstående kindben, klädd i en dräkt af idel pyton-
skinn och med en hatt af samma stoff.
“Det är min bästa vän“, sade han sorgset. “Han är
långt borta nu. När vi två bli närmare bekanta, skall jag
låna eder hans bok om konsten att tämja ormar. Den är
ett fullkomligt epokgörande arbete.“
Då jag med en burk grodor under armen tog afsked,
följde han mig till dörren:
“Särdeles angenämt att göra er bekantskap. Var god
betrakta mig fullkomligt som en kollega. Så fort jag får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
