Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
XX.
Regelbundet hvar fjortonde dag kommer lilla madame
Jensen in på mitt arbetsrum och frågar efter det för-
lorade ordensbandet. Hon är född ungerska, hon är viss-
nad och grå men ser ut att ha varit vacker.
Säkert har hon för länge sedan uppgifvit hoppet att
återfå sin relik, men just det att för en välvillig själ få ut-
gjuta sitt hjärta är henne en lättnad. Ordensbandet i fråga
är en frimurareorden, som tillhört hennes man, och därför
af henne betraktas helig; nu hade en af hennes f. d. hyres-
gäster, sonen till en pascha, lagt embargo på densamma —
åtminstone misstänkte hon honom starkt.
— Pauvre Peder, — avant de retrouver le cordon
il ne dormira pas bien!
Le pauvre Peder, som hon kallar honom, lär emeller-
tid hafva varit en jätte. Det är nu sju år sedan han dog
— af alkoholförgiftning påstå landsmännen. Men som jag
känner hennes familjeförhållanden — hon har själf berättat
mig dem, och andra hafva bestyrkt sanningen, — frågar jag:
— Nå hur har monsieur Jensen det?
Hon ler upp och aftorkar med näsduken sina ögon,
som alltid stå fulla af tårar. Ett lyckligt leende sprider
sig öfver hennes drag, och hon svarar:
— Tack för att Ni frågar. Han har det så bra, så
bra. Kunde jag bara säga honom, att bandet blifvit funnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
