Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
XXIX.
Sedan sultanen Abd-ul-Medschid, den nuvarande kaiifens
fader, med sitt lysande följe drog på allvar bort ur seraljens
lustgårdar till sitt prunkande slott Dolmabagtsche på andra
sidan vattnet, står seraljen öde. Den sista rosenbusken har
för länge sedan sett de fälda kronbladen segla bort öfver
dammarnes mörka spegel, och öfver trädgårdarne, där förr
påfåglar lyste och papegojerna pladdrade, hvissla de bruna
tornfalkarne, som varsla om undergång. Borta äro odali-
skerna, som med breda guldband öfver den smala fotens
vrist fordom med sin lätta dans skingrade härskarens svår-
mod, där han med handen på dolkfästet satt med korslagda
ben i divanens hörn — nej, icke borta, ty några finnas ännu
kvar, men de äro nu rynkiga och orkeslösa gummor, lef-
vande härute på nåder i en gallerförsedd asyl.
Främlingen, som i våra dagar vill besöka seraljen, kom-
mer, om han saknar rekommendationer, endast in på dess
förgård, men denna är i och för sig märklig nog. Ty här
har för första gången i Islams historia Greklands landsflyk-
tige gamla gudar funnit en fristad. Det är den nuvarande
sultanen, som på initiativ af Hamdi Bey här grundat ett
museum, som fast än föga mer än tio år gammalt, inne-
sluter en af världens märkligaste samlingar.
Men äger man det kejserliga sesamordet öppnas porten
till den inre förgården, janitscharernas gård, under hvars för-
vuxna plataner de så många gånger ropat efter en miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
