Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 2. Spegels studier vid främmande universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Josef Helander.
stade han professor Johann Pomereschs Collegia Juris Naturæ
och Historica.
Men det öfvervägande intresset var redan nu riktadt på
teologien, hvars främste representant här var generalsuperintendenten
och professorn Matthäus Tabbertus. Renlärighetsfrågor och
försvarandet af ett i subtilt skolastiska detaljer utmejsladt trossystem
var denne professors käraste sysselsättning, och under ledning af
honom och hans talrika tyska själsfränder lades grunden till den
sega konservatism, som utmärkte hela Spegels lifsgärning.
Den vetgirige studenten dröjde dock ej länge i Greifswald.
Det hörde till tidens sed och ansågs som en fruktbärande
förutsättning för högre vetenskapliga och teologiska insikter att ha
besökt de germanska ländernas mest framstående universitet och
lyssnat till den teologiska lärdomens koryféer. Spegels
peregrinatio academica utsträcktes nu till Rostock, hvars teologiska
fakultet gjort sig känd för en from, bibliskt praktisk anda och ett
visst mått af frisinthet. Här stiftade han bekantskap med den
gamle Michaël Cobabus och den dåtida penalismens stränge
vedersakare, professorn och universitetsrektorn Joh. Quistorpius fil., samt
den skarpsinnige teologie professorn August Varenius, som utantill
kunde hela bibeln på hebreiska och grekiska med olika
öfversättningar samt otaliga ställen i kyrkofäderna. Denne mans
ädelsinnade afsky för omåttliga tvistigheter och ordstrider bidrog att väcka
till medvetande Spegels eget inneboende nit om fridsamhet.
Förtroendefullt hyllade sig Spegel också till den väldigaste och
djupast verkande representanten för denna tidens ädla sträfvanden,
Heinrich Müller. Med klar insikt i de religiösa sanningarna och
skarpblick för det konkret mänskliga satte Müller in hela sin
trosstarka personlighet på arbetet att hos sina åhörare förmedla en
praktiskt religiös karaktärsdaningB. Hans omedelbara, barnsliga
fromhet och sedligt upphöjda allvar, sådana de afspegla sig i hans
arbeten t. ex. det öfver metoden att predika, Orator
ecclesiasticus (1659), där de gamles retoriska anvisningar genomströmmas
af en frisk och personlig gudstro, eller i hans kärleksfulla nit för
den protestantiska kyrkosången, finna inom kort ett djupt
fränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
