Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Spegels Lefnadshistoria och Praktiska Verksamhet - 3. Spegel som informator. Studier och disputationsprof i Lund. Estetiska intressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 25
grandes, belles, et non trainantes à terre» — på samma gång som
den korrekta formbehandlingen, språkets och versbyggnadens
renhet blefvo strängt fixerade mål. Det nät af regler och
detaljbestämmelser, som medeltidens och renässansens poetikförfattare
dragit ur den antika poesien, lades bindande och normerande öfver
fantasiens flykt och den subjektiva känslans rikedom.
Spegels omfattande antikstudier och vördnad för de gamle
hade beredt en säker grund för denna åskådning. Ingenting låg
nu närmare till hands än att sätta den grekiska och än mer den
latinska skönlitteraturen som måttgifvande för modern diktning,
att låta naturen och sanningen äga sitt fullgiltiga uttryck i de
gamles poesi och i hvad de ansett som verkligt finna urtypen för
följande århundradens reproduktion. Vare sig Spegel nu uppställde
som förebildlig den klassiska korrektheten hos Martin Opitz eller
lyssnade till Ronsard, som »en français parlait grec et latin», eller
han lät sig vägledas af Daniel Heinsius’ lagstiftningsarbete för den
nederländska poesien, så slogo honom till mötes samma troget
upprepade grundidéer. Ur dessa källor öste Spegel flitigt och var
väl bevandrad i den litteratur, som ledde sitt ursprung därifrån.
Men Spegel tillägnade sig och studerade med eklektisk frihet
utan att känna sig bunden af någon riktning eller skaldegrupp och
var därför icke obenägen att söka en färgrikare utfyllning till den
Opitz’ska skolans manligt hårda, krystade lärdomston i den andra
schlesiska skolans sträfvan att genom frasens prunkande
utstoffering, »Lieblichkeit» och »galante Schreibart» gifva dikten rikedom,
värme och glans. Det kärfva karolinska sinnet lät sig villigt
berusas af denna till seder, konst och litteratur sig sträckande
lifsförsköning, som både i germanska och romanska länder trängde
fram i besläktade företeelser. I Italien, där motreformationen
under sista tredjedelen af det 16:de århundradet fördrifvit
humanismens fria ande, tog den sig uttryck i en floskulös och onaturligt
uppskrufvad formprakt, som kulminerade med Marini. Men redan
Tassos och Guarinis skapelser buro tecken till detta formens
öfvervälde, där handling och tanke bli till för bildernas prakt och
versens musikaliska klang. Samma concetti kom Spegel till mötes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
