Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 12. Skapelsehistorien som episkt motiv i den äldre litteraturen. Dess svenske bearbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Josef Helander.
honom ingifna af naturens egen genius, och inför deras bestående
värde förbleknade andra filosofer såsom Plato, Plotinus, Proclus
och Philo Judæus. Det skaldiska uttrycket för antikens
förceställningar om alltings upphof ägde han i Ovidii Metamorphoser, där
denne låter den första människan framgå ur det oordnade kaos
för att genomlefva de gyllene tidsåldrarnas lycka, och hos den
store hedningen Lucretius Carus, som i den epikureiska filosofien
fann lösningen af världsproblemen och befrielsen från lifvets bördor.
Redan i sina tidigaste yttringar begynte den kristna
spekulationen fördjupa sig i historien om världens uppkomst. Med
Justinus Martyrs ‘Yrouvýuara eis tò égaúueoov inkom behandlingen
af skapelsemoltivet i litteraturen under den flitigt använda
benämeningen Hexaöimeron. Det utgjorde ett älsklingstema för den
österländska kyrkans lärare såsom Basilius den store, Epiphanios och
de trenne stora kappadocierna Basilius af Cæsarea, Gregorius af
Nyssa och Gregorius Nazianzenus, samt Eustathius Antiochensis,
Isidorus af Pelusium och den af Spegel noggrant studerade
Nemesios. Medan kristendomen befästade sitt välde i vestra Europa,
ökades den kyrkliga litteraturen öfver detta ämne med verk af
Hippolytus Martyr, Ambrosius och Isidorus Hispalensis m. fl., och
under medeltidens högblomstring talar ännu samma intresse ur
skolastikens kammarfilosofem — Andreas Sunesøns Hexaëmeron
— och från den gotiska konstens kyrkportaler.
Med mångfrestande intresse såg Spegel sig om bland vidt
skilda äskådningar och kunde sålunda af auktorer, som stodo hans
egen tid nära, omedelbart efter hvarandra åberopa jesuiterna
Molina och Petavius, den neoplatonske mystikern Pico della
Mirandola, den engelske filosofen Baco af Verulam och reformationens
reformator Johann Arndt m. fl. a
Den episka formen för skapelsemotivets behandling utbildades
under sjunde århundradet, då diakonen vid Sofiakyrkan i
Konstantinopel Georgios Pisides framträdde med sin “Egagfueoov på omkr.
2,000 välformade jambiska trimetrar. Den eklektiskt
synkretistiska karaktär, som utmärker den byzantinska diktningen öfver
hufvud, återfinnes äfven i hans verk. Det är en filosofisk-teologisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
