Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 16. De allmänna dragen af Spegels psalmlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Josef Helander.
Frälsaren, synnerligen då han mot slutet af en psalm med växlande
innehåll öfvergår till ren böneform eller önskan att i eget hjärta
se renhetens frukter och andens välsignelse. Här tager sig den
hymniska andakten uttryck i en förandligad, flärdlös ursprunglighet,
som är pocsirik utan allt effektsökeri. Spegels förkärlek för att
direkt vända sig till Skaparen framträder äfven då han som
öfversättare återger andras original. Så vid Paul Gerhardts
underbara »Nun ruhen alle Wälder» (G. Psb. 375), hvilken med innerlig
fromhet sjunger om Frälsaren ända till i 7:de strofen, där
afslutningsorden med bön vidtaga. Spegel vänder sig redan i strof
2 direkte till Frälsaren, och denna böneton kommer honom
småningom att helt vika af från originalet. Som öfversättning är
Spegels psalm otillfredsställande, men eftervärlden har gifvit
honom erkännande, i det just dessa själfständiga strofer i det
närmaste oförändrade influtit i vår nuvarande psalmbok och äro ett
af den gemensamma andaktens flitigast anlitade uttryck:
8. Hwad jagh i dagh haar syndat / | 9. Gif at jagh icke saknar /
Af werldsens flärd förblindad / I morgon när jagh waknar /
O Gudh!1 förlåt migh thet: Tin starcka allmachts hand /
I JEsu Namn jagh beder / Som migh i alla dagar
At tu migh altijd leder Beskyddar och ledsagar
På tina Budords wägar rätt. Omsider in i lifsens land.
De allmänna slutönskningar, i hvilka Spegels psalmer utmynna,
afspegla med påtaglig klarhet den lyriskt representativa andan i
hans sång. Böner om frid på jorden och framgång för kyrkan,
om rikets välfärd och Guds välsignelse öfver konungahuset klinga
oupphörligen genom hans slutstrofer, liksom de tillhöra ett af de
genomgående dragen i den protestantiska kyrkosången. Det är
ingen tillfällig stämning, som framkallat t. ex. följande strofer:
7. Wår Öfwerhet medh trofasthet | 8. Låt watnsnödh och ond brådödh/
Wij tigh ock nu befalle: Krijg / pest och hunger wika
Gif henne roo / och låt oss boo Från thetta land/ och medh
I frijd och hugnad alle. tin hand
Beskydda fattiga och rika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
