Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 16. De allmänna dragen af Spegels psalmlyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 307
liksom genomträngdt af psalmsång. Hymnernas ord lämpades
omedelbart på lifvets tilldragelser, och mångfaldiga psalmer tjänade
som lifpsalmer, hvilka oupphörligt lågo en i tankarna och
upprepades. Läskunnigheten bland folket var ringa och de andliga
inflytelserna begränsade, men desto hängifnare behöll man i minnet
hvad som en gång kom i ens väg och gjorde tillämpning på sig
själf däraf. Den kristna folksången hade legat nere under ett halft
årtusende, allt ifrån den gregorianska kyrkosångens införande.
Endast ett tanklöst Kyrie Eleison eller Amen halkade öfver folkets
läppar såsom svar på prästernas oförstådda latinska messa. Dessa
reformationens första århundraden togo skadan igen och gjorde
sig förtrogna med psalmen som en naturlig yttring af Gudslängtan.
Storslagen och omfångsrik har Spegels verksamhet varit under
de nu behandlade åren. I sin sång öfver »Poësiens och Poëters
wärde i Swerige» inför J. G. Hallman, straxt efter sedan han
berömmande omnämnt Spegel, följande strof:
De Swenske Skalder dugt til hwad man dem wil ha,
Til dom- och predikstol, til wärja, bok och penna,
De ha förnuftets sträng så hurtigt wetat spänna,
At både tienst och Skald tilsamman stådt sig bra;
Ty intet Cronans tjenst i deras wårnad lidit,
Och intet deras wers sig under råsten wridit.
Spegel var törhända den värdigaste modellen för denna
karaktäristik. Få af Karl XI:s ämbetsmän och ingen af samtida
skalder ådagalade en så omfattande praktisk duglighet och har
gjort så rika insatser i den senare karolinska tidens odlingshistoria.
Ingen var som person oförvitligare, och ingen var besjälad af ett
djupare, mer oegennyttigt bildningsintresse. Den trohjärtade
hängifvenhet, med hvilken hans gamla landtpräster efteråt skrefvo och
talade om »salig biskopens tid» och om de välgörande
anordningar, som utgått från honom, ställer hans ädla sinnelag i ännu
klarare belysning och bär vittne om, att den verksammaste och
mest konungske af Karl XI:s män var bland de af folket mest
uppburne och älskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
