Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Istadighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förstånd, ehuru ej ringa, likväl är vårt eget betydligt under-
lägset, borde • man aldrig förlora tålamodet vid deras be-
handling eller förvåna sig öfver, att de stundom göra något
orätt. Om vi själfva skulle vara i hästens belägenhet och
tvungna att utföra en annans vilja, skulle det, med allt vårt
förstånd, likväl vara svårt för oss att uppfatta en pådrif-
vares önskningar, om denne vore en främling och talade ett
för oss främmande språk. Vi borde därför alltid sträfva
efter att med mildhet meddela hästen vår vilja och genom
enkla men tydliga utvägar göra oss för honom begripliga.
Hästar draga gärna, och de lära sig i allmänhet lätt, huru
de skola bete sig, om lasset afpassas efter deras förmåga
och behandlingen i öfrigt är riktig och ändamålsenlig.
Om en häst är motsträfvig, bör han spännas tillsam-
mans med en äldre och stadig häst för ett lätt åkdon. En
säker och pålitlig, af hästen känd man, ställes framför den
istadiga hästens hufvud och talar vänligt och lugnt till ho-
nom. Då hästarna sättas i gåDg, drager han sig långsamt
tillbaka, så att hästen ej får göra något språng, utan sakta
gå framåt. På detta vis sättes åkdonet i fart utan plåga
för hästen, och när djuret så gått ett par steg, bör kör-
svennen med några vänliga ord hejda hästarna, hvarefter
dessa, synnerligen den som är motsträfvig, böra klappas och
smekas. Detta förnyas flera gånger och för hvarje gång-
låter, man hästarna gå några steg längre, så att den mot-
villige kommer under fund med, att åkdonet kan sättas i
gång, utan att något obehag behöfver hända honom. På
detta sätt skall han också snart lära sig att sätta sig i rö-
relse vid ett uppmuntrande ord och stanna, då han därtill
erhåller tecken genom rösten eller tyglarna. Så snart hästen
lärt sig att gå bra på en jämn väg, kör man uppför en
mindre backe, och sedan detta förnyats flera gånger med
afbrott, under hvilka hästen får stå stilla, kör man honom
uppför en större backe äfven flera gånger med iakttagande
af nyssnämnda försiktighetsmått. Sedan detta lyckats med
tom vagn, ilägger man någon tyngd och upprepar det ofvan
angifna förfarandet samt ökar småningom belastningen till
dess den utgör ett måttligt lass. Genom att tillvägagå på
här anförda sätt, lugnas hästar, blifva säkra dragare och i
stånd att göra god tjänst ej allenast för lättare utan äfven
för tyngre åkdon.
Ett godt sätt att tillfälligtvis få en istadig häst att gå
framåt är att skjuta på vagnen, så att djuret vid början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
