Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kvinnliga passiviteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
männen se’n gammalt obestridligen visat, på detta
område, anföras, såsom bevis för deras starkare
könsdrift. Ja, snart sagt de enda bevis man kunnat leta upp.
I synnerhet ha doktorerna Iwan Bloch och A. Moll
gjort sig mycket besvär med att styrka Krafft-Ebings
ovan nämnda påstående. Jag måste för den skull här
uppehålla mig vid och något skärskåda deras
argumentering.[1]
Mannen framställer den aktiva, kvinnan den
passiva principen i det mänskliga könslivet. Liksom
sädestråden uppsöker ägget, är det mannen, sädens fader,
som söker att erövra kvinnan, äggets moder. Mannen
är rörelsens princip, kvinnan vilandets princip.
Bevingad är phallus!
Passivitet skall sålunda vara kvinnans allmänna
sexualkaraktär, och denna kvinnans mer passiva natur
förklarar även, anmärker Bloch, att kvinnliga
vällustingar äro relativt sällsynta. Messalina förefaller
alltid såsom något extra, något ovanligt, menar han.
En riddar Blåskägg förefaller nog också som
någonting extra. En Don Juan med 1003 kärestor (bara
i Spanien) likaledes. Men en mindre upplaga av Don
Juan är sannolikt icke så sällsynt; ej heller en
Messalina en miniature.
Att bland brottsligheten och sexuella anomalier
söka bevis för mannens aktivitet är, vågar jag
påstå, falskt, bland annat emedan man känner så
obetydligt om de hemliga orgier, som uppföras i
ensamhetens raseri, och som männen ej behövt dyrka,
men väl kvinnorna tvingats till. Ty om de förflyttat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
