Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. »Yah! Yah! Yah!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting för honom, en gammal man, i jämförelse med
värdet av en krok och en metrev. Efter vad som
tycktes mig vara fem minuter, ehuru det inte kunde
vara mer än en, såg jag honom skjuta fart uppåt
igen. Han bröt igenom vattenytan och slängde upp
en tio skålpunds bergtorsk i båten — fisken hade
ännu kroken i munnen och reven var oskadad.
»Det må så vara», sade jag obevekligt. »Ni icke
rädd för länge sedan, nu ni micke rädd för Mc
Allister.»
»Ja, micke rädd», erkände han med en min av
att vilja lämna ämnet. En halvtimme fortforo vi att
fiska under tystnad. Då började småhajar nappa,
och sedan vi förlorat var sin krok, halade vi in i
avvaktan på att hajarna skulle ge sig i väg.
»Mig tala sanning till er», började nu Oti själv,
»och ni veta varför vi kanaker vara rädda nu.»
Jag tände min pipa och väntade. Den historia
Oti nu berättade mig på sin brutna rotvälska
återger jag här på vanligt språk. Annars är den till
innehåll och anda helt och hållet som den kom från
Otis läppar.
»Den gången för många år sedan voro vi ännu
stolta och tappra. Vi hade många gånger kämpat
med de främmande vite, som leva på havet, och
alltid ha vi besegrat dem. Några få av oss blevo
dödade, men vad betydde det i jämförelse med de
rikedomar av alla slag vi funno i deras skeppi Så
en dag, det kan nu vara tjugu eller tjugufem år
sedan, kom en skonare genom den smala rännan in
i lagunen. Det var en stor skonare med tre master.
Den förde fem vita män och fyrtio mans besättning
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
