Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mc Coys ättling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vanligen finns det också vatten där. Och vilket
fartyg som helst kan gå genom inloppet.»
Han tystnade och såg med en viss oro på kapten
Davenport, som stod lutad över kartan med en
passare i handen och stönade tungt.
»Finns det ingen lagun med inlopp på närmare
håll än Flao Island?» frågade han.
»Nej, det är den närmaste.»
»Det är trehundrafyrtio mil.» Kapten Davenport
talade mycket långsamt och med beslutsamhet i
tonen. »Jag har inte rätt att riskera alla dessa liv
ombord. Jag låter henne bli vrak på Acteonöarna.
Och det är ett bra fartyg», tilläde han suckande,
i det han gav order om att ändra kurs, denna
gång med större hänsyn än förut för den västliga
strömmen.
En timme senare hade himlen mulnat.
Sydost-passaden höll fortfarande i sig, men oceanen var
som ett schackbräde av alla vindilar.
»Vi kunna sikta ön ungefär klockan ett», sade
kapten Davenport med tillförsikt. »Klockan två strax
utanför. Mc Coy, ni sätter henne på land på den
ön där det finns folk.»
Solen kom inte fram igen och inte heller var
land synligt klockan ett. Kapten Davenport tittade
akteröver ner i Pyrenees’ forsande kölvatten.
»Herre Gud!» utropade han. »Ostlig ström! Se
på det där.»
Mr Konig såg tvivlande ut. Mc Coys ansikte
var ogenomträngligt, men han sade att i
Paumotu-arkipelagen fanns inte något skäl varför det inte
kunde finnas en ostlig ström. Några minuter senare
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
