Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapten. lian hade seglat vida omkring på haven och
hade som de flesta skeppare mycket att förtälja.
Slutligen sade jag:
— Berätta om det vackraste kapten sett till lands och
sjöss.
Han såg upp litet tveksamt.
— Jag blir väl inte trodd om jag säjer att Sverige
är det vackraste av alla land. Man kanske inbillar sej,
att jag påstår det, därför att jag är född och uppväxt
där. Men då vill jag ibara säja, att ingenting var mej
till lags här hemma, när jag första gången begav mej
till sjöss, och att jag då tänkte lämna landet för alltid.
Så blev det emellertid inte. Varför? Tja. Ingenstans
är grönskan så frisk som i Sverige, och ingenstans har
himlen och vattnet en så vacker blå glans som här. Som
kapten på en skonert seglade jag en gång några veckor
före midsommar till en norrlandshamn för att hämta
trälast. Det var ljust dygnet om. Alla segel var tillsatta,
men vinden drog fram så högt över vattnet, att bara
toppseglen fylldes. De övriga hängde slaka. Skutan
gjorde omkring fyra knops fart. Inte minsta fläkt
krusade havsytan. Den låg orörligt blank och
återspeglade en luftig rymd ; det var som om vi seglat fram över
all himmelens härlighet, ljus låg över bogen, och
fartygets skugga trängde ihop sej bakom aktern och
följde liksom motvilligt med. Så nådde vi hamn, tog in last
och vände mot söder igen. Åter fick jag medvind.
Toppseglen fylldes men inte de övriga. Havet var som
en polerad silversköld. Nu låg det mörker framför
stäven, men ljus flöt i strömmar akteröver.
Han tystnade för några ögonblick, därpå sade han:
— Och så har jag sett det smålandsblå. Det är ändå
det allra vackraste. Sen urminnes tider har sjöfarare,
som efter långväga färder kommit åt Västervikshållet,
spanat efter det. Under sommarmånaderna, när han
stått västlig ett par dagar, är det härligt att från havet
se ’bergshöjderna långt inne i land. En sådan blå färg,
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
