Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu blev kungen alldeles ursinnig, lät fängsla honom
och sade:
— Du skall döden dö! Bered dej därpå, jag skall
sända dej min egen själasörjare.
Under hela tiden baronen varit borta, hade hans
friherrinna varit förstyre därhemma på Åtvidaberg. Hon
var, berättas det, så vacker som en dag och dessutom
så klok och vettig, att hennes like ej fanns. En dag
kom ett ilbud från Stockholm med förseglad depesch
från baronen:
— Far upp och utverka nåd för mej hos kungen, men
skynda! Kommer du inte inom tre dagar, är det
försent och jag död.
Friherrinnan räknade ut att hon blott hade tjugofyra
timmar på sig för att hinna fram. Nu fanns det en
gammal kusk på Åtvidaberg, som tjänat hos baronens
far och farfar. Han blev befalld att köra för nådig
friherrinnan till Stockholm. I blinken stod ekipaget för
dörren, två vita hästar frustade framför det, och
stalldrängen eller rättare sagt stallpojken satt på framsätet.
— Varför lät inte Andersson spänna fyra hästar
framför vagnen? frågade friherrinnan.
— Två räcker, svarade gammalkusken och såg
henne stilint i ögonen.
— Sitt upp då, Andersson, det är ingen tid att
förlora.
— Pojken här är inte på långt när så tung som jag,
dessutom är jag nu väl gammal för så hastig färd, som
denna blir.
Han saluterade med piskan, räckte den till
stallpojken och sade:
— Se dej inte tillbaka, det råder jag dej till.
— Får jag inte se mej tillbaka, sporde friherrinnan
helt häpen.
— Inte det heller, sade Andersson och med samma
bar det i väg.
Gammalkusken gick till stallet, stängde dörrarna om
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
