Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOM SETT ODENS JAKT
Pärsängen odlades upp till åker av en stark ’och
duktig man, som hette Johan Jakob. Han bodde 1878 i en
ryggåstuga vid Tovehults ström. En höstafton sätt han
där framför den vidöppna spiseln och berättade om
forna tider och allt vad han hade varit med om. Duktig
hade han varit och duktig var han, men så glömde han
inte heller att tala om det. Ställets skomakare och
några andra karlar sutto där omkring spiseln, och
längst nere vid dörren stod jag själv, en sextonårs
yngling och gymnasist. Ingen aktade på min närvaro.
Man hade sett mig växa upp, jag var som en av dem,
och ville jag lyssna till det som sades*så mötte det
inget hinder.
Just som Johan Jakob talade om sina bedrifter från
den tid han ännu var självägande bonde, hördes någon
klaga utanför dörren. Oj, oj, oj, lät det, och in kom
skomakarens hustru.
— Hur står de te me’na? sporde Johan Jakob.
— Ja ha råke ut för alvera. Si, ja skulle hämte lite
ve i skogen, å just som ja lutede ma ner för å ta en
kro-ki gren kom de någe ont på ma å satte sa fast hänna —
hon tog åt bröstet och jämrade sig.
i lon bad mannen följa med henne, och de
avlägsnade sig. Det vart tyst i stugan, och stämningen blev
något tryckt.
— Jaha, sade Johan Jakob efter en stund och ställde
in några vedträn i spiseln, de finns mycke ute i skog
Q8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
