Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPIDEMISK HJÄRNHINNEINFLAMMATION 107
dig sjukdom sedan längre tid än 1800-talets början. Förr skilde
man den troligen ej från tyfus, med vilken den har många yttre
likheter. Sjukdomen förekommer i epidemier, vanligen av ringa ut- :
sträckning, och därjämte uppträda nästan ständigt här och där
enstaka fall. Epidemierna äro mest gängse under vintern och våren.
Den bacill (meningococcus intracellularis), som utgör sjukdomens
orsak, är känd och påvisad 1887 Inkubationstiden är 2—3 dagar.
Barn och yngre personer tyckas vara mera utsatta för den
epidemiska meningiten än andra. Sjukdomen består i en akut, varig
inflammation av hjärnans och ryggmärgens hinnor. Den dyker upp
än på ett ställe, än på ett annat utan tydligt sammanhang, vilket
förhållande sannolikt beror på att utbredningen ofta sker genom
»bacillbärare», vilka ej själva känna sig sjuka.
Sjukdomen börjar vanligtvis tämligen plötsligt med häftig
huvudvärk, som ofta har sitt säte företrädesvis i bakhuvudet, styvhet i
nacken och stark allmän sjukdomskänsla. Ej sällan inledes
sjukdomen med kräkningar. Mycket ofta inträder snart omtöckning av
medvetandet och den sjuke börjar yra. Vanligen finnes redan från
början feber, ibland åtföljd av frossbrytningar. Ett av de mest
karaktäristiska symtomen är nackstyvhet, vilken i allmänhet infinner
sig tidigt; styvheten angriper snart också ryggen, och följden blir
en ofta betydlig styvhet i rygg och nacke med samtidig bakåtböjd
hållning. Tryckömhet utefter hela ryggraden förefinnes vanligen.
Efter dessa i större eller mindre grad uttalade inledande symtom
kan hjärnhinneinflammationen gestalta sig helt olika. Svåra former
av sjukdomen finnas, vilka på några få dagar, ja till och med efter
några timmar kunna sluta med döden. Medelsvåra fall, räckande
två till fyra veckor, äro de vanligaste. Även kunna finnas långvariga
fall, som sträcka sig över sex till åtta veckor eller ännu längre, till
dess slutligen en gynnsam eller ogynnsam utgång inträffar.
En serumbehandling mot denna sjukdom har blivit införd och ofta
givit goda resultat. Serum insprutas därvid i ryggmärgskanalen.
Behandlingen är för övrigt rent symtomatisk. Användning av
isblåsa eller kylande omslag å nacke och om möjligt långs ryggraden
medelst en långsträckt gummiblåsa fördrages väl av de flesta sjuka
och visar sig tydligen verka lindrande. Läkarne använda även
bedövningsmedel, i synnerhet morfininsprutningar, vilka giva den
orolige och ofta yrande patienten ro och sömn samt lindra hans
smärtor. Mot febern behövas nästan aldrig några särskilda medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
