Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
I lyckliga fall går förlamningen småningom tillbaka, ofta
fullständigt, men man kan ej på länge vara viss om i huru hög grad
förlamningar sedermera kunna kvarstå för livstiden. Som regel kan
man säga, att den kvarstående förlamningen alltid är betydligt
mindre utbredd än den som först visar sig. I allmänhet kan man
säga, att de förlamningar som kvarstå, då ett år förflutit, bliva
bestående. Under hela första året har man sålunda hopp om
förbättring, kanske någon gång ännu längre.
Vid svårare förlamningar utbilda sig lätt kontrakturer, d. v. s.
” krökningar med åtföljande stelhet i krökta ställningar hos de
för
lamade lemmarna, ännu mera bidragande till patientens ofärdighet.
Inträffar förlamningen under den tidigare barnaåldern, blir också
följden att lemmen stannar i växten, blir förkortad och förkrympt.
De flesta personer med förkrympta och förkortade armar, som man
ser, hava en barnförlamning att skylla för sitt lyte. Kejsar Vilhelm
II uppgives hava sin förkortade vänstra arm av denna orsak.
Går sjukdomen till döden, sker detta i allmänhet tidigt i det
akuta stadiet till följd av förlamning av andningsmusklerna.
Behandlingen av sjukdomen i dess början (det akuta stadiet)
skiljer sig ej mycket från behandlingen av andra akuta
infektionssjukdomar. Vila och sängläge äro nödvändiga. Isblåsan på
ryggraden bör anbringas så snart som möjligt. Under epidemien 1911
—12 användes i stor utsträckning och prisades av många urotropin
(hexametylentetramin), men dess verkan är långt ifrån fastslagen
Det gavs även i profylaktiskt syfte åt en insjuknads omgivning i
tanke att förebygga ett utbrott. Dosen är 5 å 8 gram åt fullvuxna
dagligen, åt barn mindre. Även kinin och salicylsyrepreparat hava
funnit användning.
Förlamningarnas behandling består i elektricitet, massage,
rörelser och bad. Denna behandling, som alltid skall ledas av läkaren, bör
dock ej begynna för tidigt, innan man ännu är säker på att
inflammationstillståndet i nervsystemet är avslutat, ty annars skulle
man snarare skada än gagna. För övrigt måste de svårare
kvarstående förlamningarna överlämnas åt vanföreanstalterna eller åt
specialister i kirurgi och ortopedi. I allmänhet böra dock inga
kirurgiska ingrepp företagas, innan ett år efter infektionen förlupit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
