Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTUSKRÄCK, HUNDGALENSKAP, RABIES CANINA 127
Behandlingen av mjältbrandskarbunkeln sker efter kirurgiska
grundsatser. Isblåsa och högt läge av den angripna lemmen är att
rekommendera, till dess läkare hunnit anlända.
Ett serum har framställts mot mjältbrand och givit goda resultat.
Mjältbrandssjuka djur och sådana som dött i mjältbrand måste
behandlas med största försiktighet. De döda djuren böra helst
brännas oflådda eller läggas i en djup grop och täckas med osläckt kalk.
Hudar och hår, som kunna misstänkas vara smittförande, måste
noggrant desinficieras, förr än de bearbetas.
Vattuskräck, hundgalenskap, rabies canina
Hos hundar och mera sällan även hos andra djur såsom varg.
räv, katt m. fl. förekommer en egendomlig infektionssjukdom, som
genom bett kan överföras på människor och som framkallar de
mest fruktansvärda symtom från det centrala nersystemet.
Överförandet av vattuskräck på människan sker, som nämnt, nästan
utan undantag genom bett av sjuka djur; giftet häftar synbarligen
vid de sjuka djurens spott och även blod. Dispositionen för
vattuskräck tyckes hos människan dock ej vara synnerligen allmänt
utbredd, då man funnit, att omkring hälften av de av ett sjukt djur
bitna senare aldrig visa något symtom av sjukdomen. Tiden mellan
infektionen genom bettet och sjukdomens utbrott är i olika fall
av högst olika längd.. Vanligen är den dock mellan tre och sex
månader. Farliga äro även bett av hundar, som ännu befinna sig
i inkubationsstadiet, d. v. s. äro bärare av sjukdomsgiftet, ehuru
ännu inga rabiessymtom utbrutit. Detta egendomliga men nu fullt
förklarliga förhållande har givit anledning till den förr gängse
folktron, att man kunde få rabies genom att bliva biten av en frisk
hund, om denne sedermera fick sjukdomen.
Själva sjukdomens utbrott börjar med allmänt illamående,
bristlande aptit, huvudvärk, sömnlöshet, orolig sinnesstämning, vilken
senare dock ofta kan bero på vissheten om den förestående
sjukdomen. Om det infekterade såret har sin plats i ansiktet, så
inträder ofta upprepad, krampaktig nysning. Redan under den allra
första tiden gör sig en i ögonen fallande motvilja för vätskor
gällande, och vid försök att svälja uppträder antydning till kramp.
Lymfkörtlarna omkring det vanligen för länge sedan läkta såret efter
hundens bett svullna och smärtor å samma ställe infinna sig ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
