Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infektionssjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 INFEKTIONSSJUKDOMARNA
Behandlingen består i munnens skötsel (sköljning med t. ex.
utspädd vätesuperoxid) samt pensling av jodsprit på fingrarnas
blåsor. Barn böra på inga villkor få okokt mjölk om mul- och
klövsjuka finnes i grannskapet.
Spetälska (Lepra)
Spetälskan är en lyckligtvis i vårt land sällsynt sjukdom; dock
är den sedan urminnes tider inhemsk i vissa trakter, och vi vilja
därför för fullständighetens skull här ägna den några ord. Redan
de äldsta medicinska skriftställarne, såsom Moses och Hippokrates,
hava känt och -beskrivit spetälskan. Den var i forna tider en
tämligen vanlig sjukdom och tyckes under andra århundradet efter Kr.
hava utbrett sig över Europa, därvid tagande vägen över Italien.
Under korstågens tidevarv i 11:e och 12:e århundradena hade den
fullständigt översvämmat Europa. Från och med det 16:e
århundradet kunna vi åter konstatera ett försvinnande av sjukdomen; den
drog sig då från de inre länderna allt mera mot havskusterna, där
den ännu är endemisk på tämligen stora områden. Sålunda finnes
den ännu i Norge, där man i Bergen har ett sjukhus för spetälska,
i Östersjöprovinserna, Finland och i vårt land i synnerhet i
Hälsingland, i vilket landskap man inrättat ett särskilt spetälskesjukhus i
Järvsö. Antalet spetälska var år 1912 i hela riket endast 67, varav
6 under året nyupptäckta fall; 36 personer vårdades å Järvsö
sjukhus. I Norge är antalet vida större men har även där gått
mycket tillbaka.
På Söderhavsöarna utbredde sig spetälskan starkt under
1800talet och man förde dem där till och isolerade dem på en särskild ö.
Bekant är den ädle franske abbéns, pater Damiens, uppoffrande
livsgärning; han begav sig frivilligt till de spetälskas ö för att ägna
sitt liv åt deras andliga och kroppsliga vård. Han ådrog sig själv
spetälska och tillbragte hela sitt återstående liv på ön. Under
medeltiden var, såsom vi ovan antytt, spetälskan en verklig landsplåga;
de spetälska voro fullständigt utstötta ur samhället och måste
flerstädes ströva omkring, klädda i särskilda dräkter och under ideligt
ringande i klockor för att varna omgivningen. Man såg sig tvungen
att för de spetälska inrätta särskilda sjukhus, »leprosorier», mer för
att skydda sig för dem än för egentlig vård. Dessa leprosorier
voro cegentligen de första offentliga sjukhusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
