Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärtats och kärlsystemets sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 HJÄRTATS OCH KÄRLSYSTEMETS SJUKDOMAR
fickor intaga arterens hela omfång; när blodet strömmar ut i kärlet
från hjärtat, lägga sig dessa fickor utefter kärlväggen, men varje
tillbakaströmmande är hindrat, ty då fångas genast blodet i dessa
fickor, som fyllas och sammanträffa i mitten och så länge de äro
friska och elastiska åstadkomma en absolut tät tillslutning av kärlet.
De sluta sig, kan man säga, på samma sätt som ett starkt luftdrag
strömmande genom en dörröppning slår igen dörren. På grund av
sin halvmånformiga gestalt kallas dessa klaffar semilunarvalvlerna.
Sluta dessa klaffar ej tätt, förstår man lätt, att en mer eller mindre
fin blodstråle måste söka sig väg tillbaka genom den därvid
lämnade springan. Detta inträffar, då klaffarna efter vissa sjukdomar
genom vårtformiga utväxter eller kalkinlagringar förlorat sin
elasticitet och eftergivlighet och vi hava ett s. k. klaffel i hjärtat utbildat.
Att en sådan i abnorm riktning gående blodström finnes, ger sig
tillkänna för det lyssnande örat genom ett s. k. blåsljud. Den vane
läkaren kan genom iakttagande av detta blåsljud, läget av dess
tydligaste förnimmelse i avseende på bröstväggen och tidpunkten för
dess framträdande i förhållande till hela hjärtats rörelse säga,
vilken klaff, som är angripen och därefter ställa sina mått och steg.
Hjärtats sammandragningar (kontraktioner) försiggå i detalj på
följande sätt. Först kontrahera sig de två förmaken tillsammans;
då venerna, som mynna i förmaken alltid äro fyllda med blod,
stockar sig visserligen vid denna kontraktion blodet i dem, men
kan ej strömma tillbaka i dem från förmaken. Blodet strömmar
därför ned i de båda kamrarna. Härpå sammandraga sig båda
hjärtkamrarna på en gång, och det i dem samlade blodet skulle
naturligtvis därvid strömma tillbaka in i förmaken, om ej just nu de nyss
omtalade mitral- och tricuspidalklaffarne trädde i verksamhet och
tillslöte sina respektive öppningar. Genom kamrarnas kontraktion
pressas blodet fördenskull med stor kraft in i de stora pulsådrorna,
vilka i följd av sin eftergivlighet i motsvarande grad utvidga sig.
Denna företeelse, blodets hastiga inströmmande i artererna, ger sig
å dessa tillkänna såsom den s. k. pulsen.
Då artererna emellertid även äro i hög grad elastiska, så
sammandraga de sig vid upphörandet av kammarkontraktionen och skulle
härvid komma det i dem inpumpade blodet att åter strömma in i
hjärtat, om icke nu de ovan beskrivna halvmånformiga klaffarna
lade hinder i vägen. Till följd av denna inrättning tvingas blodet att
ur artererna inströmma i hårrörskärlen (kapillärerna). Under det att
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
