Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurarnas och urinvägarnas sjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 NJURARNAS OCH URINVÄGARNAS SJUKDOMAR
passagen genom njurarna av de giftiga ämnen, som äro produkter av
alla sjukdomsalstrande bakteriers livsverksamhet. I några fall tyckes
det vara en utsöndring av bakterierna själva, som förorsakar
sjukdomen.
Många gitter, såsom mineralsyror, fosfor, arsenik, bly- och
kvicksilverföreningar, oxalsyra, ja även i större mängder kaliumklorat,
terpentin, spansk fluga (även såsom plåster), salicylsyra, karbolsyra,
kunna framkalla en akut njurinflammation.
Ofta kan en direkt orsak till njurinflammationen ej påvisas. En
stark förkylning kan ibland vara det föranledande momentet och
sålunda åtminstone vara en bidragande orsak vid det annars kanske
dunkla ursprunget.
Sjukdomens förnämsta första kännetecken äro förändringarna i
avscende på utinen, vilka ofta blott kunna konstateras av läkaren,
som därför t. ex. i alla fall av scharlakansfeber och andra
infektionssjukdomar ej får underlåta att ofta undersöka patientens urin.
Förbises också de första omärkliga symtomen, kunna, när som helst
de svårare, även för den sjuke och hans omgivning påfallande
symtomerna inträda.
Vid nästan alla svårare njurinflammationer är mängden urin per
dygn mer eller mindre starkt förminskad. Detta beror dels direkt
på förminskning av vattenutsöndringen genom njurarna, dels på
tillstoppning av talrika urinkanaler. Redan urinens utseende väcker
i många ehuru långt ifrån alla fall misstanke på en abnorm
beskaffenhet av densamma. Vanligen äro abnorma beståndsdelar
påvisbara i urinen; ofta är densamma i följd därav grumlig och avsätter
inom kort en mer eller mindre riklig bottensats eller flockig
utfällning, vilket senare dock, såsom vi ovan berört, kan inträffa med
normal urin. Mest förändrad är urinen, då det är fråga om
blodtillblandning i densamma (s. k. hämorragisk nefrit). Allt efter
blodets mängd visar sig urinen ljust eller mörkt rödfärgad eller till
och med svartröd, därvid ofta grönskimrande i påfallande ljus.
Endast sällan förekomma verkliga lokala smärtor i njurtrakten;
ömhet eller smärtor därstädes finnas visserligen ibland, men äro
för mårgtydiga för att kunna tillmätas någon större betvdelse.
Vida viktigare än de lokala symtomerna äro de i den övriga
kroppen uppträdande följder av njurarnas insjuknande, som ofta
snart göra sig gällande och främst bland dessa vattensvullnaderna,
de s. k. ödemen. Vanligen visar sig denna svullnad först i ansiktet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
