Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720 BARNAVÅRD
outvecklad, endast starkare ljud göra ett obestämt intryck, men
småningom vinner den i klarhet, och mot slutet av andra månaden
börjar barnet vanligen vända ögonen och huvudet åt det håll,
varifrån ett ljud kommer. Inom kort börja nu emellertid
sinnesorganen att förvånande hastigt utveckla sig och samverka nu och
understödja varandra vid uppfattningen av yttervärlden;
sinnesintrycken sammanbindas med sina orsaker, och genom sinnenas
portar så att säga gör själen sitt intåg i barnets organism.
I omkring tredje månaden börjar barnet gripa efter föremål, som
det ser, varvid det i början ofta griper fel och lätt släpper dem;
småningom får det dock genom känseln uppfattning av föremålens
form och storlek och börjar snart instinktivt att föra dem till
munnen.
Det första leendet, som man vanligen ej märker före femte till
sjätte veckan, är ej att betrakta såsom någon glädjeyttring, utan
endast såsom en omedveten muskelrörelse, men vid omkring tre
månaders ålder börjar barnet tydligen igenkänna modern, som
vårdar detsamma, och med ett glädjens småleende hälsa hennes
närmande; anblicken av ett främmande ansikte förskräcker det däremot
lätt. Det verkliga gråtandet med tårar märker man vanligen långt
senare hos barnet; först i femte till sjätte månaden skrattar det högt
och jollrar. »
Småningom lär sig barnet igenkänna och åtskilja moderns och
andra omgivande personers röst, åtbörder och miner. Det märker
redan i femte till sjätte månaden vänligheten eller allvaret i ord och
gester. .
Det första jollrandet, frambringandet av omedvetna och
oförståeliga ljud, övergår småningom i enstaka tydliga ord med verklig
betydelse; i början underhjälpa minspel och åtbörder barnet att
uttrycka vad det menar, och först mot slutet av första eller början
av andra året kan man ju tala om ett verkligt talspråk. Barnet
benämner i början tingen på sitt eget sätt, ofta med lustigt verkande
självgjorda ord eller tillstymmelser till de verkligen betecknande,
men småningom blir språket allt tydligare genom efterhärmningen
av talande personers ord. Många av de självgjorda orden för ett
begrepp kunna dock ganska länge hålla i sig, kanske detta ofta
emedan de omgivande, då de sysselsätta sig med barnet, roa sig
med att använda dem.
Då barnets första andliga utveckling ansluter sig till iakttagandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
