Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid, den gången förstod jag de där orden
mycket bra. Det låg något i dem, tyckte jag. Och
jag kände hans förkortningar, när han var i sitt
lakoniska humör, och bråkade aldrig med honom om
dem. Jag försäkrar dig, jag lade själv ganska vackra
ord till.
Och nu i dag faller den tanken ner över mig
igen, så att jag riktigt tittar upp i distraktion för att
se om det var ett blad som prasslade ner från
äppleträdet. Och så förstår jag den för andra gången och
begriper, att jag icke begrep. För frågans skull bryr
jag mig inte mycket om det, ty den kan jag måhända
få tillfälle att diskutera i många år, men det grämer
mig, att jag så litet kunde vara med vår Holger i
hans sista tankar, och nu får jag vara glad om jag
varit honom till ungefär lika mycken tröst som hans
hund var, vilken satt där och glodde så troget på
honom och följde med varenda liten skiftning i
ansiktet.
Men Holger hade verkligen rätt att ta farväl av
frågorna, ty han har väl mer än någon slitit i deras
tjänst. Vi visste ju alla hur den människan gick och
plågade sig — det var alltid som om han fått både
farfars och hela Holgerradens tankar i släktögonen
och så, den förste i sin generation, mött den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
