Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skumt under himmelen som annars, och ej likadant
julkvällarna som midsommarafton, och när halva världen
är i krig, blir all klang en annan, och när bitterhet,
bitterhet kommer till... Och allt annat också för
resten låter annorlunda än förr. Till exempel, när
man hör en lärka. Ett ögonblick vaknar man till
som om en rent ny känsla skulle infinna sig, som om
man själv och hela världen höll på att bli god för
en sekund och något ville komma över en fasligt
långt bortifrån. Det är den onda världen som då
rämnar itu och den goda som fogats ihop, smälts ihop,
för en halv sekund. Men det är vackert så. Vad
är icke en halv sekund när man snappar efter luft,
och vad skulle det gamla helvetet haft för skrämsel
för hyggligt folk, om det bestått sig med ett andetag
då och då av äkta livsluft, med en godhetskänsla av
så intensiv glöd, att den skulle kommit änglarna i
himmelen att känna sig fattiga.
I ett sådant ögonblick längtar man att nå fram
till människor, till några få isynnerhet naturligtvis,
men jag skulle nästan vilja säga till allihop. Finns
det inte ett sätt att ta livet på, så att man tycker
om dem alla? Därför att man går förbi allt vad de
i livet äro eller vilja vara och får fatt i dem som
vår herre skapade dem — vackra eller skröpliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
