Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ï8
Och en bäck tvärsigenom. Vad strövade vi där
efter för mycket? En av oss på ena sidan, en eller
par på den andra, och så ner emellanåt på kantisen,
och mitt i var en svart, kall strimma brusande, kluc-
kande vatten. Och så dessa iskanterna.
Nu minns jag något som man sökte inbilla mig,
och det nästan står för mig att jag en gång trott
det — men jag var väl mycket liten då. Jo, du vet
hur många underliga saker isen formar sig till på sina
ställen, och några av dessa fina ting hade väl linjer
som en fiol, ty det gick det talet bland skolpojkarna,
att sådana där fioler sålde man för tio riksdaler och
av dessa gjordes de riktiga fiolerna. De tio riks-
dalerna fick jag icke, men föreställningen blev jag
aldrig riktigt fri från och har stått mången gång och
tittat efter en sådan fiol som om jag väntat få höra
en ton knäppa i den.
Men ge akt på, hur isen låter för dig, när dess
klang förtonar. Den klangen är kanske icke riktigt
lika för två personer, och den tonen får man visst
höra om igen under hela sitt liv. Den och många
andra toner — sommartonen med förstås.
När jag tänker på barndagarna kan jag lätt för-
lika mig med den tanken att kroppen, och vardags-
själen också, ligger bara som ett hölje kring den allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
