Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
oss — hur hon skulle känt sig till mods om hon inte
kunnat reda ut på pricken vilket år allting hände.
Stör aldrig en berättare, när han håller på att klara
den saken för sig, även om han behöver tänka både
en och två minuter för att få det rätt.
Alltså, när jag såg Svens rockskört fladdra för
vinden, det var någon gång i kyrkans första årtionde,
och just när vi efter predikan skildes vid vår väg.
Det hade varit fint och solblekt på himmelen ännu
när prosten slog ihop boken; det var en stor prost
med stora ögon vare sig han spände dem mot him-
melen eller mot oss på jorden, och när han samlade
ihop sina saker från predikstolen, brukade han gärna
ägna en kort blick åt vädret utanför, och då kände
vi alla instinktivt, har jag sen funderat ut, att han
var en människa och väl förstod det folk som har sa
mycket knog med vädret och vinden. Men när i dag
prosten stod nere vid bänkraderna och sade: »Nästa
söndag bliver gudstjänsten härstädes, vill Gud, sist
förrättad», då var det alldeles grått och skumt i
kyrkan, och vi alla brådskade i tankarna redan hem
till husknutarna. Sven vid Häcken var inte körandes
den dagen, och när han stretade vidare och snön
började feja fram, tänkte jag i mitt ädelmodiga sinne
att han bestämt hade bort bjudas in på kaffe. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
