Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
bäcken, i vattnet och på kanterna, en halv fjärdings-
väg eller så, och nu äro vi nere vid vanningen, som
dammen kallades vare sig därför att det var vatten
i den eller därför att vi vattnade hästarna där. Och
där neråt började det vimla av folk från alla kyrko-
vägarna och prästskjutsen syntes på långt håll.
Ringaren ringer andra gången. Nu vet jag så visst
som amen i kyrkan att genom själva stora kyrko-
grinden och uppför breda gången kommer... ja,
kommer och kommer, vem kan räkna upp dem alla.
Allt detta var nu om sommaren och om somrarna.
Men eftersom jag kom att se Sven vid Häcken och
hans vinterpäls och Anders i Bakvångens grållor, så
må jag ändå föra det till slut också. Det är ju alltid
så att man allt som oftast får ett sådant mäktigt behov
efter det vinterskumma eller vinterklara. Det är lik-
som mer stadga och trygghet med det. Det sommar-
vackra lockar ens tankar så långt bort och stäm-
ningar svärma så glömska som dagsländor och känna
intet annat än värme var de komma. Jag tackar de
första höstmolnen som komma ögat att blicka stort
och eftertänksamt, och rensa luften för småstämnings-
svärmar. Och jag tackar vintern som lärde män-
niskan bygga hus och att gardera sig, och jag känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
