Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De blåblommiga kopparna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Då skulle man snarare trott att Anders i Bak-
vången hade varit läsaren här i sällskapet, om han
inte med god världslig betänksamhet blandat sin gök
av kaffet. Han var ganska bred över munnen och
över ögonen med. Det var som hade någon knyckt
ihop hans huvud lite med en hand under hakan och
en över hjässan, så att ansiktet avgjort blivit linjerat
på tvären, och under ögonbrynen, som gingo likt en
kraftig gesims mellan ansiktets två våningar, sutto
ögonen långt inne och man tyckte att han knappt
skulle kunna se uppåt. Det var så man tänkte att
hade det knyckts lite till så hade väl Anders i Bak-
vångens själ aldrig kommit fram i dagen. Men det
vill jag lova att den gjorde. Den hade tydligen haft
gott rum i en mäktig skalle, och när den tittade fram,
så tittade den just alltid först uppåt, liksom när man
söker himmelen ovanför takskägget. Och det var för
det mesta en mäkta saftig och glad blick, men mycket
kort, sen var själen inne i boet igen.
Så har jag sett honom många gånger sitta i
mannalaget och tyst bida sitt ögonblick; först ser
man glimten och så en stund efter kommer skottet, en
kort och kraftig klyscha, som hade en egen förmåga
att hejda en oförsiktig framryckning.
Och Per på 5:an hade nog fått åtskilliga sådana
8. — Hemmabyarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
