Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tro mig inte mer än jämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
hurudana de äro. Tro mig — vi känna världen så
föga. Livet är vimmel och virrvarr. Gör dig av
denna stora värld din egen lilla värld. Av de många
skall du välja dig några ... Men stopp nu, jag undrar
om jag inte här sitter och skriver av en gammal teori
som jag en gång gjort upp för mig. Jag ville utvälja
mig några få, och dessa skulle vara min egen värld
och i den skulle jag ha hela världen i sammandrag.
Nagra få — jo jag tackar. Jag tycker inte alls så
längre. Jag ville ha många, många, om jag bara kan
fa bukt med dem. Må de gärna komma, små och
stora själar. Människa som människa, kreti och pleti,
alla äro de mig välkomna och förträffliga.
Men dessa alla — var har jag mött dem? Jag
vet det ofta icke. De kunna komma som månstrålen
kommer och slår följe. De komma om rnornarna,
ofta. Du vet hur det är, när något arbetar i en och
ens hjärta har något att säga en. Det gör sig på-
mint om dagen och söker en om kvällen, vi ha icke
tid. Men i gråa morgonen, innan hanarna gala, öppnar
sig ögat av sig själv och ser det vi icke hade tid att
se. Då komma de ofta för en, dessa våra dubbel-
gångare. Det är du och jag och den och den, men
icke som vi gå och stå. Stora, klumpiga människor
ibland, som man trodde inte hade en tanke i sin själ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
