Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Olsson. Skål, pastorn, kom hem till mitt nån gång
Och så dricker vi, som här sitter, för mor Anders
Ols och tackar för spöddekagan . .,
Men det tog ett par minuter, innan psalmen kom.
Klockaren, den gamle hedersmannen, brukade
bereda sig till den akten i god tid och under mycket
synliga försök att pröva rätta tonläget. Per Knuts-
son sitter och betraktar dessa förberedelser med ett
lugnt och oskyldigt intresse. Då gör Bakvångens
livsande en hastig liten titt i sitt fönster, och medan
han kvickt drar sig tillbaka igen i sin bur, där han i
dag tycks rumstera som en munter ekorre, kommer
det som ett dämpat skott: »Slå han i ryenl» Saken
var den, att när Per Knutsson första gången var till
gilles med vår klockare, höll han pa att ställa till
spektakel, såsom allmänt känt blev, ity att han, sträc-
kande sig hän mot dem som sutto klockaren närmare,
helt förfärad och mycket hörbart tillviskat dem: »Slå
människan i ryen. I kan väl se han har fått en bit
i halsen 1» Härav kom stort skämt med Per Knuts-
son, som då var en ganska späd yngling, och ingen
misstänkte honom för att ej vara i god tro, vilket
han troligen också var. —
Så långt hade nu allt gått väl, men, som antytt,
ett par timmar efter ute på blekan stötte pastorn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
